Årsmöteshandlingarna ligger nu under klubben/medlemsida/protokoll

Information från SKK!

Nu kan alla medlemmar ladda ner och/eller skriva ut medlemskort själva!

• Logga in på MittSKK.se
• Välj mina medlemskap
• Där finns ett medlemskort att ladda ner för dig som är medlem

Detta medlemskort är endast det som namnet säger – ett medlemskort.

Medlemskortet ersätter inte den inbetalningsavi/medlemskort som skickas ut när det är dags att förnya medlemskapet eller till nya medlemmar.

Nu finns artikeln om Skk’s vallningspolyci att läsa under
fliken ”KLUBBEN / POLICYN OCH ARTIKELN OM SKK’S VALLNINGSPOLICY”

En liten reseberättelse från mig Anna Brinning och Ankie Hermansson från EM i Ungern.

En liten reseberättelse från mig Anna Brinning och Ankie Hermansson från EM i Ungern.

Vi åkte måndag morgon den 18 september kl. 04.00 från Mullsjö med sikte på att komma en bra bit ner i Tyskland första dagen. Tji fick vi! 01.45 kom ett mejl från ordföranden i Herding Comision tillika arrangör av tävlingen om att för att komma in i Ungern får inte Rabies vaccinationen vara äldre än ett år. Ok, tur att Evidensia i Malmö kunde hjälpa oss med vaccinering (detta trotts att vi hade giltiga vaccinationer men uppenbart inte i Ungern), dock tog det ett antal timmar extra. Stort TACK Evidensia för hjälpen!

Nåväl så småningom efter 2 övernattningar kom vi fram till campingen i Ungern en bit ifrån där tävlingarna skulle vara. Vi hade naturligtvis fyllt i alla Google dokument som kommit från tävlingsledningen om att vi var 2 husbilar, 3 människor och 4 hundar men det hade man glömt meddela campingen. Lite svårt att förklara för en man som inte kunde ett ord engelska. Efter mycket om och men fick vi våra platser och kunde andas ut. Nu kunde vi i alla fall sova första natten i Ungern.

Ankie hade det inte så roligt med Bosc som hade parat en tik samma dag som hon kom ner till oss och där väntade en Tres som var i höglöp.

På torsdagen kollade vi in tävlingsområdet och förundrades över varför arenan man gjort var så liten. Området var jättestort men man hade hägnat in ett område som var 100×60 meter. Stor läktare, speakertorn, kiosk där det såldes både läsk och brännvin, en liten kommentar med glimten i ögat……. Ingen SKK alkoholpolicy här inte. Vi träffade många av våra medtävlande och såsmångom landade vi på en restaurant där vi åt och umgicks.

På fredagen var det invigning, vilken var fantastisk. Många tal, trevliga folkdräkter och alla tävlande fick var sin fin väst och T-shirt. Efter ceremonin blev vi bjudna på en åktur med häst och vagn ut på det gigantiska Pustan som sträcker sig över Ukraina, Ungern, Slovenien, Slovakien och Rumänien. Vi fick se uppvisning med hästar där ryttare stod på ett fyrspannhästar och personer som red, piskade i luften, lade ner hästarna mm. Vi fick se herdar som vallade både kor och får. Fantastiskt! Därefter var det lottning, startnumret var i botten på ett glas med lokalt brännvin och den skulle tas som en snaps, då såg man sitt startnummer.

Efter detta blev det helt plötsligt bestämt att banketten som skulle vara på lördagen blev flyttad till fredag alltså direkt efter att vi varit på invigningsceremonin. Men…….det var inte säkert att alla fick plats för man hade inte koll på det där Googledokumentet som vi tidigare svarat på. Om någon blev utan mat har jag ingen aning om för det var allmänt väldigt rörigt alltihop.

Så blev det då lördag morgon och dags för tävling.

Som sagt med löptik så startade jag sist, både fördel och nackdel. Hade ju förmånen att memorera banan ordentligt och även se hur vallningsdjuren var. Lite roligt inslag var att efter några hinder/passager så fick vi en väska av den ena domaren, i väskan låg det en lokal ”kaka” som vi skulle äta när hunden vaktade fåren på betet. Kakan var inte god kan jag meddela utan snarare som sågspån. Fåren flyttade sig bättre för människa än för hund vilket gjorde det ganska trixigt både för dom tävlande och inte minst för domarna. När ex. drivning förbi foderbordet där hunden ska hålla foderbordet så att inte fåren går dit och äter, enligt regelverket ska det vara just drivning, men när fåren inte går att driva utan blir fösta i stället så kan ju alla förstå att det inte är så lätt att sätta poäng och döma. Nåväl vi gjorde så gott vi kunde och tog oss till söndagens final.

Alla var kallade för banvandring kl. 08.00, strul och förseningar gjorde att inte tävlingen kom i gång förrän 10.00. Banvandringen var ett äventyr i sig eftersom alla var välkomna att vara med, även publiken. Vilket ”kackel” på olika språk………. En domare berättade på engelska men eftersom inte alla kunde engelska så berättade en annan domare på tyska, någon annan översatte till Ungerska en annan till Polska, Tjeckiska, Italienarna diskuterade på Italienska o.s.v. återigen en fördel att starta sist så att jag i lugn och ro kunde se banan genomföras av olika ekipage.

När så första ekipaget går ut på banan så meddelar speakern glatt. ”Idag alla tävlande ska ni få helt nya får som inte är vallade på tidigare. Vi hämtade dom på Pustan tidigare i morse. Fåren är vana att gå i stora grupper och djurägaren har mellan 600 och 700 får, enda gången dom är i mindre grupper är när man sorterar betäckningsgrupper och då är dom ca 50 + bagge (allt enligt guiden som berättade när vi var på Pustan och tittade på djuren). I tävlingsgrupperna var dom 20 och ganska panikslagna. Nåväl dom som hade hundar med stort avstånd, lugna som gick att placera så att föraren kunde flytta fåren gick det skapligt bra för. Banan var lite märkligt gjord bland annat så skulle hämtet göras mot ett staket där det inte fanns någon plats bakom djuren, samma sak med betet. Så lite konstigheter var det, men det var ju lika för alla.

Ankie och Bosc valde efter några hinder på finaldagen att bryta. Bosc är van att arbeta nära fåren och han jobbar helt utifrån sina instinkter att ta fåren till sin herde. När Ankie såg hur rädda dom var för Bosc så valde hon för fårens skull att avsluta. Oavsett EM eller ej så är djurens välfärd det viktigaste.

Min egen start är jag nöjd med, vi gjorde så gott vi kunde och fick bra poäng vilket räckte till en nionde plats. Lite ”surt” att jag inte hann fålla in innan tiden tog slut. Tres var i höglöp och kanske lite ”disträ” men jag är ändå väldigt nöjd med hennes prestation nöjd med hennes prestation.

Anna & Ankie